Massa mat!
Till vanster: Robban och Pusbar
Mojligtvis far man bevittna en uppgorelse mellan alfa-buffeln och hans utmanare.. Kanske radda en geting ur teet... Titta nar "den stora familjen i det lilla huset" vaknar till liv, tvattar sig i ute-duschen, hjalps at att lagga upp tvattade klader pa taket for att torka i solen.. Se tjejerna som fiskar upp alger ute pa sjon for att mata fiskodlingarna med. De star upp i och lassar i berg av alger i dessa smala batar, det overgar mitt forstand att dom inte RAMLAR!?
Andra fr vanster: Spana in lilla bilden - baten ar sa gott som under vatten!! It's going down man!
Till hoger: Varat hotell - Tropicana
For ett par kvallar sedan at jag den basta vegetariska burgaren nagonsin, vet inte om kottburgare rankar sig speciellt mycket hogre.. Detta var iaf pa Landing Zone Restaurant, burgaren ifraga hade en smak som lag nara en Max-hamburgare, det ingick pommes och en sensationell sallad till; paketet kom till en kostnad av 8 kr. Va? Jo, 8 riksdaler. Om jag kande ljuv frojd? Jo.
Till vanster: Landing Zone (roda) & Guru Lotus (grona/lila) sett fran varat hotell
Till hoger: Samma restauranger sett nerifran sjon
Igar satte vi oss pa en restaurang for att titta pa film medans vi at, kvallen till ara visades New Moon. Alldeles proppmatta fran en nylig fet Fresh Fruit Juice (kan inte lata bli att ata nar allt ar sa gott och billigt!!) sa borjade vi med lite sallad och soppa. Tur var det att maten kom snabbt och tog slut ungefar lika fort, for filmen var inte vad vi forvantat oss... Vad jag hort sa ar New Moon en "vampyrfilm". Vad som visades var med all sannolikhet inte filmen ifraga utan mer utav en "rymdfilm" i B/C-klass; ensam man pa man-bas med talande robot, denne forfor och forgor den ensamma mannen som kampar for overlevnad..
Vi lamnade filmen snabbare an langsamt och begav oss till Nirvana Garden, dar det jobbar en nepales som bott i Sverige i fem ar och pratar svenska; mannen som upplevt: KONTRAST. Maten var aven den en kontrast till det vanliga goooda, den bestod tyvarr av pasta som vi antog kokats imorse "due to the crispyness"... Detta fick vi aven bekraftat da agaren sag vara bistra miner och kom for att soka redemption. Vi fick veta att pastan kokas pa morgonen for att sedan finnas till kundens forfogande, snabbt och smidigt! Jag betvivlar konceptet...
Hur som helst ar det imorgon det smaller!! Ytterst spannnde - we will walk on unknown paths to righteousness... Will it be a moo point? Will it not matter, such as a cow's opinion?
Tillagnat den som fattar skamtet:
Och sist men inte minst... Inkommet forslag i Forslagsladan: Pannkakstorsdag pa Oh La La!!
Forslaget lades fram hos ambetsmannen och godtogs lika fort som man vander en pannkaka i luften =)
PUSS & KRAAM
TREKKING: it goes by motor
Tisdag morgon kl 06:00; mot flygplatsen for att flyga upp till Jomsom (2700 m hogt) dar vi skulle borja var vandring (jag vet, lame to fly.. it's urban trekking). Trots miniatyr-flygplats holl de fast vid internationella "flygplats-priser" och efter som vi satt i fyra timmar och vantade pa att dimman skulle latta sa att planet kunde flyga sa blev det en frukost pa hela 60 kr for oss!! Nar klockan slog 10:00 kom announcment - planet installt pga daligt vader, aterkom imorgon... Tillbaka till hotellet, hyrde om rummet, av med kangor och fleecejacka, ut pa "stan" och packa sand!
Onsdag morgon 07:00; nytt forsok. Den har gangen kom planet ivag kl 08:00, det serverades bomull och godis pa ett propellerplan for ca 10-12 pers. (bomull for oljud, godis for smak). Vi satt upptrycka langst fram mot piloterna och handsvetten droppade nar vi lyfte fran marken, det blev dock guppfri tur med faaantastic utsikt nar vi flog mellan snotackta berg (iaf pa topparna). 20 minuter senare landar vi, da ar det incheckning pa alla "Check Ins" for varje trekkare sa man inte rymmer pa berget eller kommer bort i en storm.
Vi gick och gick langs en gammal flod som numera ar ett brett tacke av gra sten mellan hoga bergsvaggar. Vid 11-tiden kom vastan-vinden och vi holl pa att ryka med! Det piskade och slog sa vi fick soka skydd i Kagbeni for natten. Dar drack vi det sotaste teet i varlden och tittade pa utsikten over vita berg och hariga kossor.
Torsdag morgon 08:00; promenaden i 80 graders vinkel borjar, hade man halkat hade det blivit stjartlapp ner for ravinerna och en bergs-gets-begravning... Man kande dock en viss sakerhet nar man motte Old Lady som hurtigt hoppsade fram pa berget - you set your own limits! Ett par timmar och Snickers senare vilar vi benstumparna i Jarkot, cheese toast och coka cola - anit nothing stopping it! En sista kraftanstrangning upp till Mukhtinath, var slutdestination pa 3800 meters hojd.
Med flaset hangandes i mungipan entrar vi porten till bergsbyn sida vid sida med belgiska herrar tu som vi fann langs berget. Harifran serveras det svarslagen utsikt! Hogsta berget vi ser ar Dhaulagiri, varldens sjunde hogsta berg pa 8167 meter (683 meter under Everest)! Man ser hur snon loper amok pa toppen och det ar sa maktigt att se toppen av var varld, basically as high as it goes, sa vi blir bara sittande och glor ... tills solen gar ner och det slar om till minusgrader! KAAAALLT! Vi flyr till "restaurangen" till de varmande elementen/tunnor med glodande kol. Ater och spelar Sanka Skepp (sjalvklart ritade vi vara egna slagskepp - papper o penna ar underskattat).
Efter en lang stunds "Aaaaaah..." och nacksparr efter den mest stjarnspeckade himlen nagonsin kryper vi ner i vara puppor till sovsackar och forsoker sova. Natten behandlar oss inte val, klaustrofobi och sjalvomkan vaggar oss genom natten (kan det vara hojden?) och pa morgonen slapar vi oss fortvinade ner till Milk Coffee och Apple Porrige. Nar betalningen sker kommer chocken - 310 kr kvar.... Trekken slirar i kurvorna och Robban river sitt har. Vissa hade trott att jag atit fil, da med tanke pa mitt lugn over varan extrema situation.
Vi borjar vandra nedat, en vandring som normalt tar ca 5 dagar och som hittils kostat oss 250 kr natten.. Robban sliter sitt skagg, jag lunkar pa i tanken om att det loser sig. Vid nasta by star en jeep med packning (manga trekkare vill inte bara sin egen skit utan trippa fria pa topparna och nufortiden ar mulasnorna utbytta mot jeepar for detta jobb). Vi ser ljuset i morkret och for 80 kr far vi aka med ner till Jomsom; 230 kr to go...
[Bilden till hoger om kossan ar en "tekanna-varmare", solenergi my friends!]
I Jomsom slanger vi oss pa forsta buss till Gaza (inte remsan) for 120 kr; 117,50 to go... Bussen ar av samsta mojliga kvalitet och stotdampare ar ett ord fran en svunnen tid. Om jag en gang var 173 cm lang sa ar jag numera 162 cm, vad som har kallas vag kallas hos andra ... no words ... Vi korde kant i kant med stup, 90 graders bergsvagg pa andra sidan, smal "plats" som bussen tog sig fram pa, genom vattenfall, gropar i leran och stenbummlingar som satte bussen i extravagant gungning.
Kort och gott; Musse och Kalle i husvagnen pa julafton.
Efter 5 timmars illamaende, huvudvark och Snickers stannar helvetesfarden i Gaza. Dags for nasta buss... Biljetter for oss tva till Beni kostar 120 kr, Robban star och dividerar hur han ska fa 117,50 att racka! Forsaljaren i kontoret/skjulet skrattar at oss nar vi med svansen mellan benen ber om avdrag.. Biljetterna ar vara och medan andra resenarer koper farska (men kokta) agg och native brod star vi med kurrande magar och suger pa en Snickers i vantan pa att bussen ska fara. Vi hann gora den varldskanda "Number Two" i ett skjul forst...
Det tar annu 4 timmar innan vi med nod och nappe nar Beni, da ar man mor som en klubbad sal. Med spruckna mjaltar och spyan i halsgropen star vi dar utan ett ore pa fickan... Pank som en kyrkoratta! Intelligenta som vi bevisat oss vara tanker vi: taxi - betala vid mallinjen! Vi delar en taxijeep med ett ukrainskt/amerikanskt par och deras guide hem till Pokhara. Jeepfarden tar 3,5 timmar, over ett berg som till det mesta ar som en enda stor GROP! Farden gar i 30 km/timmen (om man raknar vagratt, gupp-faktorn ligger pa ca 7 pa richterskalan) och vid kl 22 ar vi antligen framme vid hotellet. Trots att vi inte atit sedan frukost dimper vi som lik ner i sangen och slocknar fortare an ljuset...
Nasta morgon lever jag livet hur helvetisk syn, Somaliamagen ar fylld av damm fran 13 timmar pa "vagen" i fordon som aldrig valsignats med katalysator och dar fonsterrutor och dorrar lamnats oppna for att pa basta satt dranka oss passagerare i makadamm och avgaser. Vi hostar svart och spyr galla, men efter frukost borjar man kanna sig som en manniska igen! Dagen gick anda at till att ater igen bygga upp en duglig fasad, vi slappade i solen pa hotellets takterass och at pa en restaurang dar man far valja film; Tim Burton's "Numero 9". 
Nasta fas - Yoga! Igar testade vi pa mannen med mustachen som bor uppe pa berget, han ar den yogagubbe som vi fastnat mest for hittills. Det ingar aven en redig promenad pa en pytteliten stig upp dit var morgon och eftermiddag... De flesta yogagubbarna har visat svagt intresse for vara sarjade sjalar, da det tydligen ar lagsasong, da ar det ju bara att vanda ryggen till och vandra vidare i sin jakt pa den ratte.
En gubbe vi fann hade yvigt skagg och kulmage (?huh?) och han var peppad, nar vi berattade hur lange vi ville ga sa han att da borde vi flytta in hos honom och ata med honom under tiden. Vi kande oss aningen intresserade men kande inte det dar lilla extra nar vi sag in i hans guru-ogon.. Istallet ska vi mojligtvis flytta upp pa berget till mustachmannen for att starta med en intensivvecka! Mitt problem ar att han snaaackar sa fooort "bla bla ... relax your eyesfacebodylegs ... bla bla faster faster" men jag har inte riktigt satt spiken i kistan om det handlar om nagon undermedveten sak han sysslar med eller om han bara ar en glappkaft, aterstar att se! Va som ar sakert ar att man "pay as one wish"... Harda tag! VAD ska man ge!? Man vill komma undan billigt!! Man vill inte vara snal!! Nu sliter JAG mitt har!
Det fanns en man till som var med pa var Yoga Session, en vasterlanning med vitt har och brun hud (allt pekade pa att han varit har i 10 ar snarare an 10 veckor. Nar yogan var slut och vi diskuterade vad vi skulle betala sa borjar han prata svenska! Gubben heter Leo och flydde Sverige vid 25 ars alder da Sverige blev en "box", som han sa, och alla hade sakerhetsbalte och bil-lyset pa dagtid. I 23 ar har han flyttat mellan Nepal och Indien, ibland en svang till Thailand. Jag forsokte klamma ur honom vad han levde utav men han knep kaft och ville helst inte prata svenska heller... Sverige var ett minne bott for Leo!
Until then... So long...
Sehr gut; Kodak Moments!!
En apa och hans erogena zon...
Pit Stop in the middle of nowhere in the middle of junglefood
MC Rob conquer Himalaya
Yes! The mountains
Man maste upptacka draken i mitten och hans min for att forsta!
Just an other day @ Lakeside Pokhara...
So long... =)
Pestens Tid - En mindre smickrande tid
Pannkaksincident: Forste man pa knana - Ms AnnSofie... Efter en natt av plagor och frossa (som ocksa ar en plaga) slapar man sig till restaurangen for att sakta men sakert fa i sig en ynka pannkaka. Sjalvklart blir man sist serverad i flocken..
Nar Apple Pancake antligen uppdagar sig ar forsta tanken: Var ar applena? Vi holl alla med om att denna tunna, harda, stenhalls-bakade pannkaka inte var mycket att hurra for. Torrt och elandigt sockrade jag fanskapet och tuggade i mig for att overleva... Efter halvt slukad pannkaka kommer servitrisen med annu en tallrik, innehallandes: Tva fylliga, frasha pannkakor med inbakade appelbitar . . . Vad jag har kanprat pa? Jo, Sofias brod.
Enough about the @#$%& pancakes!!
Forutom att falla offer for bakterier sa har vi hyrt motorcyklar och farit pa tur till Sarangkhot, uppe pa ett berg med ypperlig utsikt over Himalayas snofyllda toppar. Sjalvklart var det molnigt och ofullkomligt, men fortfarande en ytterst behaglig syn.
This is a man's world... This is a man's world.. Har det visat sig nar det kommer till motorer och 2 hjul, for har i flocken sa har kvinnfolket inget i forarsatet pa motorcyklarna att gora. Det ar hanarna bestamt overrens om. Tydligen ska man ha nagon slags vana och intresse for att fa styra 'the beast'... Lika bra sager jag, men jag kan da pasta att jag inte kanner mig speciellt sakrare dar bakom nar Y-kromosomerna fattar styret, an om foraren ifraga hade innehavat tva brost.
Igar red vi vara fullblods-hojar ut pa ode-bygden pa nagot som har kallas "vag" och som jag sjalv hellre beskriver som sten, grus, grop och ONT I RUMPAN. Om vibrations-traning fungerar som de sager sa borde jag vid det har laget ha skaffat mig en riktigt fast och fin liten stjart!
Om ni inte visste det sa har vi akt tillbaka i tiden. Nepal ar en annan tidszon som far besok fran framtiden - fran oss. Vi har ett favorit-frukost-stalle som ligger en vaning upp, dar har man utsikt over bergen, Pokhara Lake och over nepaleser, deras hus och deras akrar. Dar kan man sitta i evigheter och bara titta pa nar hela familjer, farfar som smabarn, ar ute och slar ho, piskar det mot backen sa saden ramlar ur. Barnen turas om att piska pa vattenbufflarna som gar runt en pinne och trampar hoet platt... Mormor gor knaboj efter knaboj nar hon river upp graset och lagger det i korgen pa ryggen, som hon bar upp med en rem over huvudet.
Det ar en hel vetenskap! Mojligtvis kommer jag doktorerar i amnet under resans gang...
Nu ska jag hem och se om Robban fallit tillbaka i gammalt monster (inte den dar kusliga sorten i garderoben) och dackat pa toan igen. Far kopa en skal ris till min lilla ynkling, ryktet sager att det suger upp dumheterna i magen. Sjalv ska jag kopa mig en "Lassi", ej som hunden. Det ar en losare slag av milkshake, ett annat rykte sager att man ska inhamta kulturens mjolkbakterier for att fa bukt pa pestens tid!
BILDBESVAR:
Med besvikelse meddelas att jag suttit som en dare och forsokt ladda upp bilder.
Av nagon anledning, som mojligen kan kallas "in the middle of nowhere",
sa gar det inte speciellt fort. Fler forsok kommer goras, mojligen pa en "less busy" tidsplats. So long folks...
Nu har det hant nagot...
Taxi till Khaosan Road och byggde bo pa D&D i hopp om en kackerlacksfri tillvaro och ett dopp i poolen, bada intraffade men poolens vatten smakade inte som det borde... Vad Bangkok bjod pa var vandring langs Khaosan Roads alla restauranger och prylfyllda stand, forvirrad visit till galet kopcenter, sen kande vi att det var nog - Vi tog oss i kragen och checkade ut.
Nepal Air flog oss till Kathmandu och ogonen tarfylldes nar kaptenen bad passagerare se ut over Himalaya och Mount Everest - MAKTIGT! Efter Rorberg, Gavle sa ar Kathmandu International Airport den minsta flygplats jag landat pa... Den storleken togs dock igen pa staden - Platt och enorm, no end, go on forever, 2,5 miljoner nepaleser (morkerantal man tro? toppen av ett isberg?).
Hakorna hangde i golvet pa taxin nar chafforen med rodsprangda ogon (kanske fran de katalysatorfria bilarna som tillsammans med damm och sopor skapade en dimma av gift) sicksackade sig genom mopeder, bilar, kvinnor och barn, getter, kossor, rondeller som inte anvandes som rondeller... But we made it - we lived!
Tog in pa hotell, insag att varmvatten ar uppskattat nar man ska duscha, sen var det bara att starta the race of Dal Bat;
- Ris
- Soppa, t.ex linssoppa
- Fast och fin gryta av t.ex potatis, tofu, sockerarta, morot mm
- MoMo-brod
- Stark sas
Kathmandu - Galet, stressat, avgasforgiftat, sockersott, gulligt, sagolikt. Det gar inte att beskriva sa jag skiter i det! Efter ett par fina kvallar pa takterasserna i stadsdelen Thamel, en resa till ett tempel pa toppen av ett berg dar aporna regerade och de fattiga tiggde och nyinhandlade trekkingskor sa kande vi oss redo att vidarebefodra oss till Pokhara, the final destination. 06:45 imorse rullade bussen ivag langs slingriga vagar; ner for berget, upp for berget, ner for berget, langs berget... Stopp i en timme tack vare olycka, vi bad en bon nar chafforen visade sig vara en gambler och satsade vara liv i 1 km:s omkorning ... Oddsen var hoga men som tur var satsade han pa ratt hast och vi vann: Tid...
Farden fortsatte genom Kathmandus djungel, syner som ej gar att forklara loste av varandra under fardens sju timmar och det fanns inte en sekund att bli uttrakad pa. Fattigdomen regerar, risplantagen avloser varandra, vissa bor i sarjade hus andra i talt, attenbufflar nara att prejas av vagen, gammal gammal tant nara att fa sig en omgang av kofangaren, Coca Cola och Pepsi tavlade om att bli djungelns abstinensdryck nummer ett. Horrni, har ni sett en djungel nagon gang? Hah! It aint what it seems, people... Langs hela vagen gar elledningar, de hanger i lianerna och traden for att fa fram en gnutta el till internetcafeet (jaaa internet! get connected anywhere) dar mitt i smeten.
Till slut tog resan min sista gnutta och jag foll in i hettans hander, huvudvarken var har... Som tur var hittade vi fort ett SOFT boende dar bade takflakt, toapapper och varmvatten ingick! Efter tva timmars re-charge ar jag nu redo att inta Pokharas forbluffande dromvarld!
PS. Imse Vimse Spinden: Mitt i djungeln fanns ett stort, stort spindelnat, och i det stora, stora natet fanns en stor stor spindel. Man hade inte vetat hur stor den var om det inte stod en man under med ett blottat ora som man kunde jamfora kroppen med. Benen? Jo, de var val mer som fingrarna...
Namaste, P&K fran ett lyckligt Nepal
