Sweet Life of Me

Tisdag morgon kl 06:00; mot flygplatsen for att flyga upp till Jomsom (2700 m hogt) dar vi skulle borja var vandring (jag vet, lame to fly.. it's urban trekking). Trots miniatyr-flygplats holl de fast vid internationella "flygplats-priser" och efter som vi satt i fyra timmar och vantade pa att dimman skulle latta sa att planet kunde flyga sa blev det en frukost pa hela 60 kr for oss!! Nar klockan slog 10:00 kom announcment - planet installt pga daligt vader, aterkom imorgon... Tillbaka till hotellet, hyrde om rummet, av med kangor och fleecejacka, ut pa "stan" och packa sand!




Onsdag morgon 07:00; nytt forsok. Den har gangen kom planet ivag kl 08:00, det serverades bomull och godis pa ett propellerplan for ca 10-12 pers. (bomull for oljud, godis for smak). Vi satt upptrycka langst fram mot piloterna och handsvetten droppade nar vi lyfte fran marken, det blev dock guppfri tur med faaantastic utsikt nar vi flog mellan snotackta berg (iaf pa topparna). 20 minuter senare landar vi, da ar det incheckning pa alla "Check Ins" for varje trekkare sa man inte rymmer pa berget eller kommer bort i en storm.



Vi gick och gick langs en gammal flod som numera ar ett brett tacke av gra sten mellan hoga bergsvaggar. Vid 11-tiden kom vastan-vinden och vi holl pa att ryka med! Det piskade och slog sa vi fick soka skydd i Kagbeni for natten. Dar drack vi det sotaste teet i varlden och tittade pa utsikten over vita berg och hariga kossor.



Torsdag morgon 08:00; promenaden i 80 graders vinkel borjar, hade man halkat hade det blivit stjartlapp ner for ravinerna och en bergs-gets-begravning... Man kande dock en viss sakerhet nar man motte Old Lady som hurtigt hoppsade fram pa berget - you set your own limits! Ett par timmar och Snickers senare vilar vi benstumparna i Jarkot, cheese toast och coka cola - anit nothing stopping it! En sista kraftanstrangning upp till Mukhtinath, var slutdestination pa 3800 meters hojd.



Med flaset hangandes i mungipan entrar vi porten till bergsbyn sida vid sida med belgiska herrar tu som vi fann langs berget. Harifran serveras det svarslagen utsikt! Hogsta berget vi ser ar Dhaulagiri, varldens sjunde hogsta berg pa 8167 meter (683 meter under Everest)! Man ser hur snon loper amok pa toppen och det ar sa maktigt att se toppen av var varld, basically as high as it goes, sa vi blir bara sittande och glor ... tills solen gar ner och det slar om till minusgrader! KAAAALLT! Vi flyr till "restaurangen" till de varmande elementen/tunnor med glodande kol. Ater och spelar Sanka Skepp (sjalvklart ritade vi vara egna slagskepp - papper o penna ar underskattat).

 

Efter en lang stunds "Aaaaaah..." och nacksparr efter den mest stjarnspeckade himlen nagonsin kryper vi ner i vara puppor till sovsackar och forsoker sova. Natten behandlar oss inte val, klaustrofobi och sjalvomkan vaggar oss genom natten (kan det vara hojden?) och pa morgonen slapar vi oss fortvinade ner till Milk Coffee och Apple Porrige. Nar betalningen sker kommer chocken - 310 kr kvar.... Trekken slirar i kurvorna och Robban river sitt har. Vissa hade trott att jag atit fil, da med tanke pa mitt lugn over varan extrema situation.



Vi borjar vandra nedat, en vandring som normalt tar ca 5 dagar och som hittils kostat oss 250 kr natten.. Robban sliter sitt skagg, jag lunkar pa i tanken om att det loser sig. Vid nasta by star en jeep med packning (manga trekkare vill inte bara sin egen skit utan trippa fria pa topparna och nufortiden ar mulasnorna utbytta mot jeepar for detta jobb). Vi ser ljuset i morkret och for 80 kr far vi aka med ner till Jomsom; 230 kr to go...

 

[Bilden till hoger om kossan ar en "tekanna-varmare", solenergi my friends!]

I Jomsom slanger vi oss pa forsta buss till Gaza (inte remsan) for 120 kr; 117,50 to go... Bussen ar av samsta mojliga kvalitet och stotdampare ar ett ord fran en svunnen tid. Om jag en gang var 173 cm lang sa ar jag numera 162 cm, vad som har kallas vag kallas hos andra ... no words ... Vi korde kant i kant med stup, 90 graders bergsvagg pa andra sidan, smal "plats" som bussen tog sig fram pa, genom vattenfall, gropar i leran och stenbummlingar som satte bussen i extravagant gungning.

Kort och gott; Musse och Kalle i husvagnen pa julafton.



Efter 5 timmars illamaende, huvudvark och Snickers stannar helvetesfarden i Gaza. Dags for nasta buss... Biljetter for oss tva till Beni kostar 120 kr, Robban star och dividerar hur han ska fa 117,50 att racka! Forsaljaren i kontoret/skjulet skrattar at oss nar vi med svansen mellan benen ber om avdrag.. Biljetterna ar vara och medan andra resenarer koper farska (men kokta) agg och native brod star vi med kurrande magar och suger pa en Snickers i vantan pa att bussen ska fara. Vi hann gora den varldskanda "Number Two" i ett skjul forst...



Det tar annu 4 timmar innan vi med nod och nappe nar Beni, da ar man mor som en klubbad sal. Med spruckna mjaltar och spyan i halsgropen star vi dar utan ett ore pa fickan... Pank som en kyrkoratta! Intelligenta som vi bevisat oss vara tanker vi: taxi - betala vid mallinjen! Vi delar en taxijeep med ett ukrainskt/amerikanskt par och deras guide hem till Pokhara. Jeepfarden tar 3,5 timmar, over ett berg som till det mesta ar som en enda stor GROP! Farden gar i 30 km/timmen (om man raknar vagratt, gupp-faktorn ligger pa ca 7 pa richterskalan) och vid kl 22 ar vi antligen framme vid hotellet. Trots att vi inte atit sedan frukost dimper vi som lik ner i sangen och slocknar fortare an ljuset...


Nasta morgon lever jag livet hur helvetisk syn, Somaliamagen ar fylld av damm fran 13 timmar pa "vagen" i fordon som aldrig valsignats med katalysator och dar fonsterrutor och dorrar lamnats oppna for att pa basta satt dranka oss passagerare i makadamm och avgaser. Vi hostar svart och spyr galla, men efter frukost borjar man kanna sig som en manniska igen! Dagen gick anda at till att ater igen bygga upp en duglig fasad, vi slappade i solen pa hotellets takterass och at pa en restaurang dar man far valja film; Tim Burton's "Numero 9".

   

Nasta fas - Yoga! Igar testade vi pa mannen med mustachen som bor uppe pa berget, han ar den yogagubbe som vi fastnat mest for hittills. Det ingar aven en redig promenad pa en pytteliten stig upp dit var morgon och eftermiddag... De flesta yogagubbarna har visat svagt intresse for vara sarjade sjalar, da det tydligen ar lagsasong, da ar det ju bara att vanda ryggen till och vandra vidare i sin jakt pa den ratte.

   

En gubbe vi fann hade yvigt skagg och kulmage (?huh?) och han var peppad, nar vi berattade hur lange vi ville ga sa han att da borde vi flytta in hos honom och ata med honom under tiden. Vi kande oss aningen intresserade men kande inte det dar lilla extra nar vi sag in i hans guru-ogon.. Istallet ska vi mojligtvis flytta upp pa berget till mustachmannen for att starta med en intensivvecka! Mitt problem ar att han snaaackar sa fooort "bla bla ... relax your eyesfacebodylegs ... bla bla faster faster" men jag har inte riktigt satt spiken i kistan om det handlar om nagon undermedveten sak han sysslar med eller om han bara ar en glappkaft, aterstar att se! Va som ar sakert ar att man "pay as one wish"... Harda tag! VAD ska man ge!? Man vill komma undan billigt!! Man vill inte vara snal!! Nu sliter JAG mitt har!

Det fanns en man till som var med pa var Yoga Session, en vasterlanning med vitt har och brun hud (allt pekade pa att han varit har i 10 ar snarare an 10 veckor. Nar yogan var slut och vi diskuterade vad vi skulle betala sa borjar han prata svenska! Gubben heter Leo och flydde Sverige vid 25 ars alder da Sverige blev en "box", som han sa, och alla hade sakerhetsbalte och bil-lyset pa dagtid. I 23 ar har han flyttat mellan Nepal och Indien, ibland en svang till Thailand. Jag forsokte klamma ur honom vad han levde utav men han knep kaft och ville helst inte prata svenska heller... Sverige var ett minne bott for Leo!