Sweet Life of Me

Nu har jag inte varit hemma sedan forra aret! Moahaha =)

     Nu ar det slut pa Street Festival i Pokhara, kossor och manniskor far an en gang vejja for de motordrivna vidundren med melodiiska tutor och ytterst saknade katalysatorer... Power Cuts kommer att bli fler och langre, nu ar det 8 timmars ransonering om dagen som galler, och jag ar ganska saker pa att det inte kommer bli de atta timmarna man sover! Tydligen ar elektricitet en bristvara i Nepal och regeringen maste agera storebror och spara in pa godsakerna, nackdelen med det ar att nar elen stangs av sa slar smafolket pa sina dieselaggregat...



     Medan Robban ligger hemma som ett slakt i nagon slags feberfrossa, utan feber (inte Q-feber), sa sitter jag har och forsoker radda musiken fran varan kassa ZAP mp3 som, ny som den var, la av sa fort vi lamnade landet Sverige. Vi har investerat i en ny mp3, with probably the worse battery in the world, men det ar svart att fora over musiken dit nar den gamla mp3:n trilskas med att stanga av sig stup i minuten!! Tur for mig att jag tagit de avslappnande andningsovningarna fran yogan pa allvar.



     Pa tal om yoga sa ar vilan over nu, vi har inhandlat yogamattor (las; liggunderlag) och hade det inte varit for Robbans fysiska tillstand sa hade forsta passet varit avklarat idag. Men med det onda kommer oftast nagot gott och medan Robban har legat och svettat ner vara sangklader under dagen sa har jag tagit mig tid att tvatta! Och nu nar var Yogaguru inte langre har makten over oss sa kommer pass/dag att trappas ner fran de fyra monstren vi slet oss igenom under Asangas strikta hand, ner till ett ynka, men gladjefullt genomforbart, pass om dagen. Okej vi kanske klammer in en Moon Salutation till kvallen, speciellt vid full moon... Mojligtvis en Sun Salutation i gryningen? =)



...och utanfor internetcafeet sitter agarens dotter och blir avlusad...



     Ett par incidenter involverande barn

En kvall innan nyar nar vi var pa vag hem sa kom det upp en flicka (sager Robban, jag trodde pojke) och gick med oss och pratade teckensprak. Vi ryckte pa axlarna och sa att vi inte forstod (UTIFALL hon kunde hora sa klart!) men hon fortsatte bara teckna at oss. Efter ett bra tag, utan nagra gester om att hon ville ha pengar eller nagot, sa stannade hon och gjorde en "hand-klapps-high-five-nave-mot-nave"-halsning med oss och sen sprang hon at motsatt hall (mot vad vi gick) och gav ifran sig ett underligt skri...


- Taggtrad kan anvandas till mycket -                          - Inte en nazist! Har bringar den lycka-

Under nyarsfestivalen satt vi och at i ett "oltalt" (fast med mera grill och mindre ol) da en smutsig pojke kom fram och kupade handerna mot oss. Vi ville inte ge honom pengar som skulle ga till limsniffning eller till nagon hallick som skickat ut stackaren, sa han fick satta sig med oss och ata istallet. Det var jattehemskt, fruktansvart sorgligt... Jag kunde knappt titta pa honom for jag ville bara ta med honom hem och mata honom for alltid. Bade Robban och jag satt halvt tarogda for aven om vi mattade hans lilla mun idag sa paminner det om hur sa manga barn har det varje dag... SORG



En eftermidag nar jag gick hemat (det hander tydligen alltid 'pa vag hem') sa kom en flicka och hopsade vid min sida och sa saker som jag inte kunde forsta. Men; vad jag forstod som inte behovde nagra ord var att hon hopsade omkring och salde cigaretter per styck. Smapengar i den ena handen och en nave cigaretter i den andra...

Nu ar det dags att ga hem och se hur det gar for herr Somntuta, hoppas han har sovit av sig basillerna sa att jag far en middagsparter! Jag tror jag ska kopa ett par bla byxor och en bla sjal ocksa, jag kanner mig bla idag (inte pa ett daligt "blue" satt)!

Ps. Har i Nepal ar det ar 2067 och nyar sker 15 april. Man kan saga att jag, med hjalp av Dr Brown och the fluxcapacitor, har tagit mig till framtiden... PUSS & KRAAAM