Resten lixom...
Bringing the bad news!!
De gar int' att lagga in bilder och jag river mitt solblekta har... For att int' hinna hem fore bloggen sa lagger jag nu text utan foto! So beware..
Episodish: 11 feb - ca 21 feb...
So... Jag beger mig fran ovarlden till Ranong, sover en natt pa hotell och i gryningen hoppar jag pa bussen till Khao Lak. En buskig gubbe (i ansiktet, buskig alltsa) fragar barskt "Where are your shoes?? No shoes, no bus!" och jag trodde han var serios, har hort skrackhistorier om folk som barfota lagt upp fotterna alldeles for nara en Buddha-staty och liknande.. Skamsen med sankt huvud begav jag mig mot vaskan, dar flipflopsen satt fastspanda, da gubben brast ut i skratt! Det var okej for mig att entra bussen barfota.
Landar i Khao Lak och inser att detta ar ett stalle med for dom som klappar handerna nar piloten landar och som begar svenskt kaffe pa hotellet, eller tyskt. Det ar home of the Hotel Beach Resorts... Usch da! MEN det visar sig att det inte ar sa dumt anda. Visst, stallet kryllar av stora all-inclusive dit pensionarerna aker for att frodas och steka sina skinn i solen, men om man finner sina egna sma stallen sa finner man sitt eget lilla paradis! :)
Ute pa promenad for att finna en vag ner till stranden, da all-inclusive sparrar alla vagar!, finner jag Christine. Hon soker ett billigt boende och i utbyte mot vagen till stranden leder jag henne till min simpla boning! Sa kommer vi till den otroliga delen, det ar i alla fall vad man tycker om man var dar, som handlar om en mansklig kedja som tillslut bildar en sluten cirkel!
1. Jag rakar mota Christine, psykologen, i Khao Lak och vi blir bundisar och leker dagarna langa...
2. Christine invantar sin van Rebecka som ar ute pa aventyr i Thailand och kommer om nagra dagar...
3. Rebeckas kusin Johan ar ocksa pa semester i Khao Lak och ingen kanner honom men vi far hans nummer anda for att motas upp och leka...
4. Vi moter Johan som ar har for att halsa pa sin van thaisvenske Ruben som har restaurang i Khao Lak...
5. Ruben har en restaurangpartner som heter Andreas och...
6. Andreaaas ar barndomsvan med Biffen...
7. Biffen lamnar Robban och resten av ganget och kommer och halsar pa Andreas dar han finner: MOI!
Ok, jag vet att alla nog inte blir lika imponerade av denna historia som dom inblandade, men som sagt - om man var dar!! Och det ar en ganska fantastisk kedjereaktion om ni tanker efter!
Sa jag lever livet i Khao Lak, hanger med kedjereaktionen och tavlar med pensionarerna om vem som blir brunast pa stranden (pensionarerna vinner varje gang). Kakar laaaanga frukostar av fruktmix och ice coffee medan jag laser romantiska noveller, fruit shake till lunch (det ar for varmt for nagot annat), chillar i skuggan pa stranden med samma gamla romantiska noveller, fast dom byts ut ganska ofta - jag gar igenom dom som en bebis pa brostmjolk!
Kvallarna ar dom javligaste- da kommer myggorna!! Dom ater mig levande och jag kan inte vistas ute efter skymning utan helkroppstackande klader - kroppsstrumpa ar ett ont maste! Till pa kopet sa har jag tagit itu med vaxproppen som vagrade slappa av sig sjalv. Fru doktorn tog och sprutade ut det med hjalp av operation: Vattentryck! AAAJ!! "Oj oj oj... So much.." sa doktorn nar hon sprutade ur tonvis med vax. Sen var det infekterat dar bakom sa sjalvklart fick jag antibiotika (det ar ju snarare overtag an undantag om man ser en doktor i Thailand) och tre andra mediciner for orat.
Med en pase mediciner och massiva hoper myggbett vandrar jag gatorna som en zombie. Trottare an den femte dvargen orkar jag knappt slapa fotterna framat och det enda jag vill gora ar att zzzova... Nar mina nyfunna vanner beger sig pa nya aventyr vinkar jag somnigt adjo och fortsatter chilla i Khao Lak med den aldre generationen.
Pa tal om pensionarsskaran; man kan klart och tydligt se att det skett ett generationsskifte i solning. En snabb overblick visar att yngre skaror inte pressar tills de overskridit tredje gradens brannskada sa som de aldre gor. Det ar STOR skillnad ma jag saga! Det handlar om pepparkakor vs. vita liljor. Kul att faktum har natt fram angaende ze ozone!
Sa, time's up och det ar dags att fara vidare... Koh Samui! BUT WHY??? Tanker nog de flesta - Jo, det fanns en mening men meningen blev inte av... Men det ar en annan dags historia!
Nu ska jag ata youghurt!! C U :)
De gar int' att lagga in bilder och jag river mitt solblekta har... For att int' hinna hem fore bloggen sa lagger jag nu text utan foto! So beware..
Episodish: 11 feb - ca 21 feb...
So... Jag beger mig fran ovarlden till Ranong, sover en natt pa hotell och i gryningen hoppar jag pa bussen till Khao Lak. En buskig gubbe (i ansiktet, buskig alltsa) fragar barskt "Where are your shoes?? No shoes, no bus!" och jag trodde han var serios, har hort skrackhistorier om folk som barfota lagt upp fotterna alldeles for nara en Buddha-staty och liknande.. Skamsen med sankt huvud begav jag mig mot vaskan, dar flipflopsen satt fastspanda, da gubben brast ut i skratt! Det var okej for mig att entra bussen barfota.
Landar i Khao Lak och inser att detta ar ett stalle med for dom som klappar handerna nar piloten landar och som begar svenskt kaffe pa hotellet, eller tyskt. Det ar home of the Hotel Beach Resorts... Usch da! MEN det visar sig att det inte ar sa dumt anda. Visst, stallet kryllar av stora all-inclusive dit pensionarerna aker for att frodas och steka sina skinn i solen, men om man finner sina egna sma stallen sa finner man sitt eget lilla paradis! :)
Ute pa promenad for att finna en vag ner till stranden, da all-inclusive sparrar alla vagar!, finner jag Christine. Hon soker ett billigt boende och i utbyte mot vagen till stranden leder jag henne till min simpla boning! Sa kommer vi till den otroliga delen, det ar i alla fall vad man tycker om man var dar, som handlar om en mansklig kedja som tillslut bildar en sluten cirkel!
1. Jag rakar mota Christine, psykologen, i Khao Lak och vi blir bundisar och leker dagarna langa...
2. Christine invantar sin van Rebecka som ar ute pa aventyr i Thailand och kommer om nagra dagar...
3. Rebeckas kusin Johan ar ocksa pa semester i Khao Lak och ingen kanner honom men vi far hans nummer anda for att motas upp och leka...
4. Vi moter Johan som ar har for att halsa pa sin van thaisvenske Ruben som har restaurang i Khao Lak...
5. Ruben har en restaurangpartner som heter Andreas och...
6. Andreaaas ar barndomsvan med Biffen...
7. Biffen lamnar Robban och resten av ganget och kommer och halsar pa Andreas dar han finner: MOI!
Ok, jag vet att alla nog inte blir lika imponerade av denna historia som dom inblandade, men som sagt - om man var dar!! Och det ar en ganska fantastisk kedjereaktion om ni tanker efter!
Sa jag lever livet i Khao Lak, hanger med kedjereaktionen och tavlar med pensionarerna om vem som blir brunast pa stranden (pensionarerna vinner varje gang). Kakar laaaanga frukostar av fruktmix och ice coffee medan jag laser romantiska noveller, fruit shake till lunch (det ar for varmt for nagot annat), chillar i skuggan pa stranden med samma gamla romantiska noveller, fast dom byts ut ganska ofta - jag gar igenom dom som en bebis pa brostmjolk!
Kvallarna ar dom javligaste- da kommer myggorna!! Dom ater mig levande och jag kan inte vistas ute efter skymning utan helkroppstackande klader - kroppsstrumpa ar ett ont maste! Till pa kopet sa har jag tagit itu med vaxproppen som vagrade slappa av sig sjalv. Fru doktorn tog och sprutade ut det med hjalp av operation: Vattentryck! AAAJ!! "Oj oj oj... So much.." sa doktorn nar hon sprutade ur tonvis med vax. Sen var det infekterat dar bakom sa sjalvklart fick jag antibiotika (det ar ju snarare overtag an undantag om man ser en doktor i Thailand) och tre andra mediciner for orat.
Med en pase mediciner och massiva hoper myggbett vandrar jag gatorna som en zombie. Trottare an den femte dvargen orkar jag knappt slapa fotterna framat och det enda jag vill gora ar att zzzova... Nar mina nyfunna vanner beger sig pa nya aventyr vinkar jag somnigt adjo och fortsatter chilla i Khao Lak med den aldre generationen.
Pa tal om pensionarsskaran; man kan klart och tydligt se att det skett ett generationsskifte i solning. En snabb overblick visar att yngre skaror inte pressar tills de overskridit tredje gradens brannskada sa som de aldre gor. Det ar STOR skillnad ma jag saga! Det handlar om pepparkakor vs. vita liljor. Kul att faktum har natt fram angaende ze ozone!
Sa, time's up och det ar dags att fara vidare... Koh Samui! BUT WHY??? Tanker nog de flesta - Jo, det fanns en mening men meningen blev inte av... Men det ar en annan dags historia!
Nu ska jag ata youghurt!! C U :)
Kommentarer
Postat av: therese
Fredde och jag skulle passa sååå bra tillsammans med alla pensionärer på all inclusive stränder och restauranger med swedish meatballs. Det är livet det. Aaahhh
Postat av: HH
Buskiga gubbar livar upp tillvaron och får en att kvickna till
Postat av: pellen
1 kommentar...
Postat av: pellen
2 kommentarer...
Postat av: pellen
3 kommentarer...
Alla goda ting är 3 :D
Trackback
